Snubblade över en kolossalt intressant artikel. Delar här med mig delar av den…

Den 47-årige mannen var döende i skrumplever och aids. De tejpade fast elektroder på hans huvud och kopplade dem till en apparat som ger en grov bild av hur långt under sitt vakna medvetande som en människa befinner sig. Klockan fem över halv sju på morgonen började kurvan peka nedåt. Mannens puls blev alltmer oregelbunden och till slut stannade hjärtat. Blodtrycket försvann. Efter en kort stund vände kurvan på bildskärmen helt oväntat uppåt. Under någon minut ökade mannens hjärnaktivitet nästan ända upp till nivån för vakenhet på instrumentets skala, för att sedan sjunka tillbaka till noll.

Sedan dess har vi sett samma sak hos mer än 100 patienter. Det händer inte alltid, men i omkring 80 procent av fallen, säger Lakhmir Chawla. Han berättar att hjärnans sista aktivitetstopp består av så kallade gammavågor, som enligt vissa forskare hänger samman med medvetandet.

Nobelpristagaren Arvid Carlsson påpekar att vi vet mycket lite om vilka mentala tillstånd som kan existera i en hjärna, och hur de hänger samman med det vi kallar verkligheten.

– Drömmar och vakenhet är olika tillstånd, men det kan finnas många fler, säger han.

Han spekulerar över att vi kanske kan uppleva något som inte har någon tidsaspekt alls, ett tillstånd i den kollapsande hjärnan helt frikopplat från upplevelsen av tid.

– Och vad är det? Det är ju evigheten. Eller hur? Det kan ju vara så att medan vi är på väg ut, så att säga, just då upplever vi en evighet. Och då upplever vi ju det i evighet, säger Arvid Carlsson.

Här kan du läsa den i sin helhet:
Artikel i Forskning & Framsteg