Att gå vidare. Är det något som ska gå lätt och fort?
Ständigt så hör man, släpp och gå vidare. Precis som att det är det viktigaste att kunna?
För min del så är det att underskatta vårt behov av att gå på djupet med våra känslor för att bearbeta, rensa och sortera.
Om vi inte i hela vårt system förstår vad som gick fel eller låter oss sörja färdigt så är vi inte i kontakt med oss själva eller processen.
Hur ska vi då kunna göra eller må bättre?
Man kan inte heller varken forcera fram förlåtelsen eller accepterandet, och man kan inte heller hoppa över den.
Ibland så är vi inte redo förrän vi får nog, och vi måste slå i botten för att kunna vända.
Våra känslor måste bli färdiga och inte nergrävda för att vi på det djupaste planet ska kunna släppa taget.
Man behöver ha tålamod och kärlek till sig själv och inte värdera när man har rätt eller fel känslor enligt andra. Ta din tid.
Släpp och gå vidare i alla ära, man att stå kvar och våga låta vågorna skölja över en tills de ebbar ut är en styrka och inte en svaghet.
Det som inte är färdigt kommer ändå alltid att komma tillbaka i någon form för att lära oss vår läxa, ofta hårdare för varje gång vi missar poängen.
I bland så står vi i mitten, vi har släppt men inte ännu gått vidare. Det är en plats där mer pågår i det omedvetna än det medvetna, en plats för healande att vila på, fram till nästa steg.
Det är okej att stå med en fot i backen och en i luften ett tag. Endast vi vet när det är dags att sätta ner foten och börja gå igen.
Om man ger smärtan den tiden den behöver för att försvinna så kommer belöningen som en befrielse ända in i själen.
Människor som enkelt släpper och går vidare skrämmer mig, kommer de att finnas där för mig när jag verkligen behöver dem?
Har de modet att möta och utmana livets kriser och svåra stunder?
Eller går de bara vidare…
En god vän säger inte “gå vidare”, en god vän säger “jag står kvar”.
Bara en tanke..
Namaste Vivi
? vad fint skrivet och jag kände när jag läste att det var så sant för mig! Det är sällan jag ger mig själv tid till att tänka jobbiga tankar för att dom just är det, jobbiga tankar 😉 och att allt faktiskt får ta tid vissa saker i livet gör alltid ont som sorg tex kram ?
Så klokt ??Håller med dej till fullo ?
Otroligt viktigt att titta vad som finns i ryggsäcken! Jag har, med hjälp av rosenbehandling börjat ta mig igenom det som gjort hela min kropp alldeles spänd, spända o värkande käkar o nacke! Det tar otrolig tid! Så mycket rädsla o tårar ?Men helt livsavgörande för min del! Tack för bra o viktiga texter! Kram
Bra skrivet, går igenom min process nu efter att min man avled förra året. Har låtit det ta tid men håller på att nu komma vidare. Ibland kommer bakslag och då låter jag de komma och skölja över mej, Mycket bra skrivet tack <3 <3
Precis vad jag behövde läsa och ta till mig! Jag förlåter min mänskliga svaghet, jag låter själen gråta, men ändå ber jag varje natt att kunna glömma och gå vidare. Inser att jag är i “mittenlandet” och kan inte skynda på processen förrän jag är helt färdigt med helande. Men jag har börjat sjunga igen…och lite bubbel i själen då och då av glädje…små små steg bort från mittenstadiet…
Precis den texten jag behövde idag och ännu ett svar på att jag gör helt rätt som är i min sorg nu som äntligen kommit och som jag både vågar och orkar gå igenom Bad om svar idag, cyklade och grät och grät och kom fram till havet. Såg in mot Stockholms inlopp, påskafton, himlen i olika växlande färger och så havet med dess skvalpande vågor. Då, just då kom mitt svar efter att jag vågat gråta fullt ut, skrikit ut min sorg och varit arg rakt ut…..svaret kom med vågorna…..vågorna går inte att kontrollera. De är bara läkande i dess varande. Så mitt svar kom där och då. Jag ska vara i allt utan att kontrollera. Det är att släppa taget, läskigt men samtidigt oerhört lugnande och då kommer kärleken till mitt hjärta. Fortsätta följa himlens föränderliga skiftningar och havets oregelbundenhet till dess skvalpande, kluckande och sköljande ljud. Då efter all sorg som jag vågade uttrycka genom gråt, skrik, stönande, arghet och tryckande mörka arga skrik från mitt innersta släppte jag naturligt taget när det var dags och kunde sen spontant njuta av naturens oskyldiga, okontrollerbara och dess vackra skiftningar till fullo.
Kram <3 vivi
Jag kan inte gå vidare, kan inte släppa taget. Det gör ont i själen. Älskar honom och kan inte vara med honom. Jag är djupt sårad. Jag vet vad som gick fel men vet också att det inte går att reparera felet. Jag måste släppa men har svårt. Vissa människor gör starkt intryck i våra liv och det har han gjort! Tror inte att jag någonsin kan bli hel igen, träffa någon annan som jag kan älska. Känns skränande att leva utan kärlek.
Den känslan upplever nästan alla ngn gång. Du kommer att gå vidare när du bearbetat färdigt. Kram vivi