Vill du fördjupa din andliga och mediala förståelse?
Boken leder dig till nya insikter, högre kunskap och ger nycklar till hur man når sitt högre medvetande.
Köp boken här:
Vägen till upplysning och det flerdimensionella medvetandet
LÄS ett UTDRAG UR BOKEN:
Hur vi når den andliga världen
Vad var min del i det hela, och vad hade jag där att göra?
Jag ser och hör mellan varven hur människor bittert öser ur sig hur mycket fel det är på andra och att man känner sig felbehandlad, sviken, utnyttjad mm när relationer av olika slag tar slut. Det må va hänt och det gör ont, men personligen så försöker jag att inte se det ur det perspektivet för det gynnar mig inte. Jag brukar i stället försöka släppa och tänka “vad var min del i det hela?” och/eller “vad hade jag där att göra?”.
Jag ser nämligen endast de tankarna som utvecklande, endast mig och mina val och mönster kan jag ändra och bryta. Detta lärde jag mig när jag skilde mig från min alkoholiserade man 2002. Jag minns hur jag satt och tänkte att han hade förstört allt. Min nästa tanke kom snabbt som en oljad blixt…men vad hade jag då där att göra?
Sanningen är ju att han hade ju rätten till sina val oavsett om de var destruktiva eller inte (vet att alkoholism inte är ett val). Men i det så har ju jag ett val, att leva med hans missbruk eller inte. Jag valde att leva med honom i 15år, det kan jag inte anklaga honom för. Denna insikt gjorde att vi fick en fin skilsmässa och vi kunde skiljas som vänner då jag kunde släppa min ilska. På så sätt behövde inte heller någon förlåtelse ske, förutom den till mig själv. Det var jag som hade behandlat mig själv illa. Det fick jag börja bearbeta…
Förutom att drickandet tog mer och mer över de sista åren i vårt äktenskap och tyvärr även åren efter det så var han en fantastisk människa som tyvärr i dag är död på grund av det han utsatte sin kropp för. En missbrukare är inte per automatik en skithög även om de utsätter sina närmsta för smärta.
Det mest destruktiva man kan göra för sig själv är att hemfalla åt skuldbeläggande och självömkan, en stund är okej men sen får man gå vidare. Helt meningslöst och på kuppen så kommer människor att dra sig undan för med den energin så är man ingen vidare kul att hänga med…
Vi alla mår bra av lite självrannsakan
Lite tankar och insikter från mig
Kram & Namaste Vivi
Tack Vivi för det här inlägget, så bra! Jag blir särskilt berörd eftersom jag har ett likadant äktenskap bakom mig med en man, pappan till mina barn. Han hade problem med alkohol redan när vi träffades (jag var 16 han var 25). Under 22 år tilltog problemen, och mycket blev svårt och jobbigt,men han var min stora kärlek och i honom såg jag en trygghet som jag hade saknat under hela uppväxten. Han var också en fin och snäll människa och inte bara en “sup – ut”. Vi skildes efter 22 år och tyvärr gick han lute senare bort, orsaken är oklar…och hittades död i sin lägenhet i Stockholm av vår dotter. Jag har känt sorg, ilska och förtvivlan, men ser min del i utvecklingen och varför jag valde den här vägen då en gång…Min mamma var en duktig yrkeskvinna men också alkoholist… Tacksam för vad livet lärt mig och det som den här relationen lärde mig. Tack Vivi för att du påpekar att det finns en människa bakom varje missbrukare!
Tack för ditt fina inlägg. Man utvecklas av dessa jobbiga grejer om man tillåter det, där ligger vinsten även om den måste gå smärtans väg först. Du delar med dig av så mycket visdom till andra så dina lärdomar går utanför dig själv. Kramar vivi
Tack finaste Vivi!
Dessa insikter är det många som borde ta del av, då kanske de som lever i ett destruktivt förhållande tidigare lämnar eller får skilsmässor som blir mindre hatiska.
Tycker det var fint det du skriver att en missbrukare per automatik inte är en skithög.
Själv hade jag en pappa som var gravt alkoholiserad som jag fick ta hand om hans sista 25 år.Han var snäll och ingen skit trots att han var helt i händerna på spriten och satte den före allt annat, vilket inte var särskilt roligt.
Valen är våra egna, sen har vissa lättare och andra svårare för att välja ”rätt”.
Kram ❤️
Ja, jag valde rätt man men det blev fel. Det där mer rätt och fel och processer som kräver sin tid är svårt. Man får acceptera och växa. Kram vivi
Och här ser man hur historien upprepar sig ,olika kvinnor samma sorts män …trasiga barn som vi kvinnor måste rädda men är man Stark o säker i sig själv så känns det ändå som att hjärtat ska sprängas när den man älskat o flera ggr räddat livet på ,plötsligt inte är där …efter 17 åt så väljer han missbruket trots det är äldsta dotterns födelsedag…Usch o fy men jag vet inte hur ni upplever det men för mig så känner jag ändå mest lättnad o att jag äääääntlogen kan slippa nån som är kontrollerande och girig, det finns alldeles för mycket av ha ha ha!!? Särskilt inom vår s k andliga bransch lyser det igenom hos yngsta mediumnovis hur giriga många tyvärr är o blivit …själv är jag bara tacksam för att jag lever när det är lååångt ifrån att Jah borde ..det är inte som på film när nån försöker strypa en ,el dränka en el dra en efter bilen …att man bara reser sig upp o jagar efter …nä det krävs så mycket healing o hjälp från både denna o andra värdar…det tar tid att läka men nu är jag här o Jag lever ???
Så är det, kram vivi
Delar denna erfarenhet. svårt att släppa det gamla och gå vidare. kram till alla tappra
Visst är det så, kram vvivi