Inte ett mord bland andra för mig….

Igår var en sån där dag som jag påminndes om människors gymhet. Min stamkund sen några år kom till mig, hennes dotter blev grymt mördad i ett uppmärksamat mord för några år sedan.

Egentligen är jag fullbokad men henne har jag alltid tid för så denna gången fick det bli på min lediga tid. Idag har vi fått en slags vänskap, hennes återkommande besök har gett oss ett speciellt band. Mamman är en underbar kvinna som inte bara har gått på knäna sista åren utan även tappat sin livslust totalt.

Till mig har hon kommit för att få kontakt med sin dotter, för att få se att det finns hopp om framtiden, att livet går vidare och få prata med någon som inte räds att prata om döden. Hon har kunnat få gråta och prata om sin dotter, många ggr handlar det bara om att lyssna. Hon har kunnat känna sin dotters närvaro och jag har kunnat bekräfta att hon finns kvar. Sånt betyder mycket.

Vad säger man när mamman berättar att hennes son nyligen kommenterade att en kille som begick hedersmord nyligen blev dömd till 9 års fängelse medan de som mördade hennes dotter bara fick 18 månader. De är ute sen länge till skillnad från familjen som är dömda till livstids saknad och smärta. Mordet hennes dotter blev utsatt för var oerhört grymt men tydligen inte mycket värt för samhället. Det är hårt att leva med som mamma, det blir svårt att förlåta då.

Igår blev jag iaf glad när jag såg henne, hon hade en helt annan energi, hon började hitta tillbaka till livet och började känna glädje för små saker. Det är otroligt vad sorg gör med en människas utseende. Sorgen gjorde henne trött, sliten och hon såg gammal ut, nu var det en helt annan fräsch kvinna som stod i min dörr. Det värmde verkligen mitt hjärta..

Det hon har fått gå igenom borde ingen få uppleva…